Möt Lena 35 år, en av deltagarna i mitt projekt!
Mitt projekt!
Projektarbetet utgjorde en stor del av utbildningen under våren och för mig kändes det som en test att se hur jag kan använda mina nya kunskaper.
Jag tänkte nu dela en av mina deltagares resa i projektet Leva sockerfritt i 3 månader.
Innan vi körde igång fick samtliga deltagare fylla i en nutidsanalys. De fick svara på ett gäng frågor för att jag skulle få en uppfattning om deras utgångsläge, målbild och på bästa sätt kunna coacha dem under projektet.
Möt Lena 35 år.
En ensamstående mamma som precis återgått till arbetet efter 1 år föräldraledighet, hon arbetar på kontor och har en son hemma på 1 år.
Hennes förväntningar var att bli piggare och att orka röra på sig. Anledningen till att hon sökte in till projektet var för att hon tror sig ha ett sockerberoende sedan barnsben. Hennes självupplevda hälsostatus var:
”Så dålig den kan vara”…
Dåliga matvanor, dålig dygnsrytm, ingen motion, ledvärk i höfter, ben, handleder, nacke, rygg och stressmage. Hon hade ingen fysisk aktivitet annat än att springa efter sin son, kände sig konstant trött och kunde ändå inte somna på kvällarna.
Under projektets gång har Lena varit en riktig kämpe! Som ensamstående mamma har hon haft jobbiga nätter med sonen och en hel del VAB som alltid när barnen börjar förskolan. Nätter som dessa hade hon tidigare ”överlevt” genom kaffe och Red Bull. Vissa dagar kunde hon gå hela dagen utan att äta för att sedan avsluta kvällen med en laddning potatisgratäng, chokladpudding med grädde och ett glas fanta.
En månad in i projektet hade vi ett coachande samtal, då vi tillsammans gick igenom vad som lett henne till den utgångspunkt hon hade. Vad sockerberoendet bottnade i och vi kom fram till att det som för många andra varit en tröst sedan unga år. Att vi sammanfattade det gav henne en annan syn på sig själv och en förlåtande inställning till det som varit. Vi hittade många styrkor hos henne att fokusera på för att se möjligheterna och att vara stolt över sig själv och den hon är!
Vi satte upp målbilder, men även de viktiga delmålen.
Jag trodde en tid att hon skulle hoppa av projektet då extra mycket hände i hennes liv, men hon kämpade på!
Vissa dagar blev det i form av glutenfri pasta, ibland yoghurt och hon återgick till att ha mjölk i kaffet. Det blev undantag som godis vid några tillfällen och även en AW med några cider.
Men tack vare vårt samtal valde hon att se det som undantag och inte ”nu är det kört”! Istället tänka att idag blev det så här, men imorgon är en ny dag full av möjligheter. Hon har även kommit igång med promenader och har för avsikt att försöka göra några styrkeövningar hemma. Lite knäböj när hon hänger tvätt och situps när hon kollar barnprogram tillsammans med sonen.
Hennes slutresultat talar för sig själv!
Än är hon inte i mål men hon har fått en fantastisk start!
Hon har under den sista månaden kunnat sluta med sina antidepressiva läkemedel tack vare att hon mår så mycket bättre och sover på nätterna.
Lena är en fantastisk kvinna och jag är så glad för att ha fått följa hennes resa och kommer att fortsätta finnas för henne så klart.
Jag är övertygad om att hon kommer nå sitt första delmål innan sommaren!