Första advent är här!

Mitt flöde på facebook och instagram bombarderas av uppmaningar att ta det lugnt, julkalendrar med visdomsord och yogaövningar. Istället för tips på mysigt julpynt att tillverka själv och recept på godsaker för att skapa julstämning. Detta har fått mig att tänka till och fundera:

• Varför stressar vi?
• Gjorde våra föräldrar det?
• För vems skulle gör vi det?
• Vad kan vi förändra?
• Vill vi förändra något?

Vad hände med ordet julefrid…

Som liten minns jag längtan till jul som något härligt och varmt. Att se alla adventsljusstakar i husen och som jag vill minnas det så var det även snö… Julen var en tid då alla var lediga och hemma tillsammans. Nedräkning till julafton för att få se vad som fanns under granen, om det kanske var det man önskat och längtat efter sedan flera månader tillbaka. Att få träffa släktingar och äta god mat och dricka bubblig julmust, kanske till och med få en hel 33cl flaska.

Vad jag hör nu är det motsatta, barn som inte önskar sig något alls…

Hur kan det vara så?

• Min tro är att i vårt konsumtionssamhälle så får barnen det de vill ha direkt, det finns inget som heter det får du önska dig längre.
• Att få en hel flaska 33 cl kolsyrad dricka är inte något speciellt utan något barn dricker var och varannan dag.
• Även godsaker är ett vanligt inslag för att mysa till det lite i den tråkiga vardagen.

Så för att överträffa vardagen måste alla föräldrar slita ihjäl sig och köpa svindyra julklappar för att få se sina barns glittrande ögon på julafton. När barnen sedan kommer åter till skolan efter lovet så ska det jämföras julklappar. Vad händer då med de barn vars föräldrar inte hade råd att köpa den nyaste iPhonen eller vad nu årets julklapp blir? Visst har barn jämfört sig i alla tider, men med nutidens köphysteri tror jag tyvärr att klasskillnaderna är tydligare än någonsin…

Vad kommer det ifrån, gör vi verkligen våra barn en tjänst genom att ständigt serva dem. Ge dem allt de vill ha, se till att de har ett fullspäckat schema med aktiviteter och kompisar. Att de är lyckliga och har kul hela tiden, ständigt denna kompensation för att de inte ska känna sig nedstämda. Inte gråta lilla vän vi åker och köper en ny leksak nu eller om barnet haft en jobbig dag, då blir det myskväll med film och godis mitt i veckan…

Funkar det, mår barnen verkligen bättre nu är förr?

Sorgligt nog får jag konstatera att jag inte tror det. I en välfärdstid där nästan alla har tak över huvudet och mat på bordet. Alla förutsättningar för lycka finns, men som det sagts i alla tider så bor inte lycka i materiella ting. Något att tänka på framförallt i juletid.

Ge era barn något annat detta år, umgås med varann, skratta tillsammans, upplev tillsammans, njut av varandra och göm er inte bakom varsin skärm. Skippa alla sociala medier med tillgjorda bilder och snygga filter för att hålla en fin fasad.

Ta tillvara på tiden man vet aldrig hur länge den varar…